Italian painter , Rome 1589 - Venice 1623 was an Italian Baroque painter active mainly in Rome, Mantua and Venice. Born in Rome to a little-known painter, Pietro Fetti, Domenico is said to have apprenticed initially under Ludovico Cigoli, or his pupil Andrea Commodi in Rome from circa 1604-1613. He then worked in Mantua from 1613 to 1622, patronized by the Cardinal, later Duke Ferdinando I Gonzaga. In the Ducal Palace, he painted the Miracle of the Loaves and Fishes. The series of representations of New Testament parables he carried out for his patron's studiolo gave rise to a popular specialty, and he and his studio often repeated his compositions. In August or September 1622, his feuds with some prominent Mantuans led him to move to Venice, which for the first few decades of the seventeenth century had persisted in sponsoring Mannerist styles (epitomized by Palma the Younger and the successors of Tintoretto and Veronese). Into this mix, in the 1620s?C30s, three "foreigners"??Fetti and his younger contemporaries Bernardo Strozzi and Jan Lys??breathed the first influences of Roman Baroque style. They adapted some of the rich coloration of Venice but adapted it to Caravaggio-influenced realism and monumentality. In Venice where he remained despite pleas from the Duke to return to Mantua, Fetti changed his style: his formalised painting style became more painterly and colourful.  Related Paintings of Domenico Fetti :. | Margherita Gonzaga Receiving the Model of the Church of St Ursula | Parable of the Lost Drachma | The Parable of the Vineyard | Melancholy | Melancholy |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Abraham Bosschaert
(1612-1643) was a Dutch Golden Age painter. Bosschaert was born in Middelburg. According to the RKD he was a member of the Bosschaert dynasty. Like his father Ambrosius Bosschaert and older brothers, he signed his works with a monogram; AB, but this was only discovered in 1992. His older brothers Ambrosius Bosschaert II and Johannes Bosschaert were his first teachers after the death of his father in 1623, but he also took lessons from his uncle Balthasar van der Ast in Utrecht from 1628-1637. In 1637 he moved to Amsterdam, but by 1643 he had returned to Utrecht, where he was buried on April 4th, 1643.
Johann Ludwig Aberli
Swiss, 1723-1786, Swiss painter, draughtsman and engraver. In 1741 he moved to Berne, where he took drawing lessons with Johann Grimm (1675-1747), whose school of drawing he took over in 1747. He visited the Bernese Oberland with Emanuel Handmann, Christian Georg Schetz (1718-91) and Friedrich Wilhelm Hirt (1721-72) in 1759 and in the same year travelled to Paris with Adrian Zingg (1734-86). This was his only trip abroad, but it determined him to work exclusively as a landscape painter. After nine months he returned to Berne, where his landscape views became popular, particularly with foreign travellers, enamoured of 'Nature' and keen to retain souvenirs of their travels. He was one of the first artists to portray the beauties of the Swiss countryside; his favourite subjects were the Aare Valley and views of Swiss lakes (e.g. View of Erlach on the Lake of Biel; Berne, Kstmus.). He invented a technique known as the 'Aberli style', which consisted of watercolour washes added to an image in which slightly smudged outlines were achieved through a combination of engraving and etching. The prints were made from drawings taken from nature and finished in the studio. His style was characterized by delicate execution, an intimate narrative approach, refined colours and the ability to convey a light and vaporous atmosphere. Aberli's success was such that he had to employ assistants and pupils to aid him in the coloration process; his pupils included Erasmus Ritter, Johann Jakob Biedermann, Marquard Wocher (1760-1830), Gabriel Ludwig Lory the elder (1763-1840) and Peter Birmann. From 1773 to 1775 Aberli also painted a series of costumes in response to tourist demand.